-38 kilo London calling

Hej kära vänner!

Nu blir jag lite peppad igen för att typ halva min vänskapskrets börjat blogga så då måste jag ju skärpa mig med min.

Som ni såg på rubriken är det nu 38 kilo som är borta och jag mår fortfarande fantastiskt bra måste jag säga.

På Lördag åker jag och P till London i 2 dagar utan barn,bara det herregud 2 timmar på flygplanet och kunna prata utan att bli avbrutna,strosa i affärer,gå på pubrunda,äta fish n´chips utan att behöva ha en kladdig barnhand i sin portion;-)

Ja listan kan göras hur lång som helst....X mysigt blir det efter att ha haft Isabel hemma sjuk hela denna vecka då behöver man liksom egen tid..

Inget snack om att jag älskar mina barn det GÖR jag,mest i hela världen de är mitt absoluta allt och jag älskar de mer än stjärnorna och livet själv men jag tror att man blir en bättre mamma om man bara får andas lite emellanåt och ladda sina batterier lite grann och sätta sig själv i fokus.

Fast utan en underbar mormor som ställer upp och kommer hit för att bo här 2 dagar och sköta hela markservicen hade det inte varit möjligt så Tusen Tack Mormor!Du är bäst!

November månad bjuder på flera roliga saker SKÅ IK fyller 75 år och ska ha stor fest med 3 rätters meny och levande musik,den ska jag gå på och det ska bli superkul.

Helgen efter det har M en kompis 40 års fest till stor del framtjatad av mig och kompisen M;-)Haha här slipper ingen undan...

Då ska min bror vara barnvakt den helgen,han har haft det riktigt tufft och har nu börjat komma på fötter igen.

Sakta men säkert en dag i taget.

Han har nu varit helt drog och alkoholfri i ca 8 månader och jag är omåttligt stolt över honom och så glad att han har återvänt till livet igen.

Ikväll bär det av för lite shopping med en vän och till det ska vi ha smarrig fika.

Sköt om er allihop.

-37 kilo

Hej allesammans!

Nu har jag alltså lyckats gå ner 37 kilo och ligger numera inom "normalvikt"något jag trodde var helt otänkbart för bara några månader sedan.

Jag gjorde min op 19 Februari och har nu idag den 9 oktober lyckats gå ner såhär mycketKänner mig faktiskt oerhört stolt men samtidigt är det mycket svårt att förstå.

Tror inte att hjärnan hängt med riktigt i svängarna,känner mig fortfarande jättestor när jag kollar mig i spegeln och blir alltid lika förvånad när storlekarna jag provar är för stora,tror att jag har en snedvriden uppfattning om hur jag ser ut.

Det går väl över antar jag med tiden.

Nu har man ju en del löst skinn på kroppen som ni förstår,om låren ser jag ut som en gammal tant,ush och fy men det går ju ändå att dölja med kläder.

Läkarna har sagt att tidigast 2 år efter op börjar man fundera på att göra något åt det problemet.

Jag känner nu flera personer som gjort samma op som mig efter att jag gått igenom den.

För övrigt upplever jag allting som mycket enklare sen min viktnedgång,ingenting är särskilt jobbigt när det gäller att röra på sig,tidigare drog jag mig för det mesta.

Sedan är jag väldigt förvånad över att allt gått så himla lätt,från fasteperioden till nu........Underbart.

Jag säger återigen som jag sagt tidigare förrutom mina barn så är detta det bästa jag gjort.

I övrigt har jag precis avgått som ordförande för brottningen,det tar för mycket tid,jag hinner helt enkelt inte med det.

Men är fortfarande aktiv där och hjälper till med det mesta.

Robin går ju kvar och det är ett intresse även för mig.

Sedan är det ett helt underbart gäng inom brottningen vi har vansinnigt roligt ihop.

Jag hade gänget hemma häromkvällen .

Med barnen går allting väldigt bra,har haft utvecklingssamtal i skolan och fick idel beröm för bägge killarna så jag gick ifrån skolan med ett stort varmt hjärta fyllt av stolthet.

Ha nu en fin fredagkväll alla vänner,här kommer det serveras schnitsel,kulpotatis i ugnen med olja och flingsalt till det blir det ärtor och citron.

Resten av helgen kommer ägnas åt arbete....